Eddie Mattias Waldemar Hansson

2011-08-10 - 12:30:28
Våran lilla kille är inte liten längre, det är bara för mig att inse. Basse var ner med honom på BVC idag för mätning och vägning (som vi för övrigt gör en gång i månaden). Idag stannade vågen på 10890g och 74,5 cm. Vart ska det sluta? Vuxit 2,5 cm och gått upp ca 500 gr. Sist hade han gått upp 1 kg och öka 2 cm på längden. Kan ju vara därför han är lite gnällig och sover oroligt. Växt värk, har dom sånt i den här åldern?

Älskade lilleman, du är guld i mina ögon!






Som jag skrev i tidigare inlägg hade vi tänkt oss att prova på fisk pedikyr, men det blir ingenting av. Hon som har spa´t var fullbokad. Vi tar oss en sväng nån annan helg, kanske till Sundsvall. Det hinns med :)
Anton blir 18 år på fredag, och hjärtegubben blir 24 på måndag. Anton kommer vi som sagt att "fira" i Östersund i helgen, och Thomas han kommer att "firas" i slutet av den här månaden när han, Bocka, Ulf och Kämpe åker till Tidaholm för att gå på Meduza utställningen. Gissa om mannen räknar dagarna. Och jag har lovat att betala för honom medans han är där nere, så får han det i present av mig. Fast nog hade det varit kul att överraska honom med nånting som han inte är förberedd på :) Ska nog försöka klura ut nåt ;)





Underbara underbara du!

Obekväma situationer

2011-08-07 - 19:49:20
Brukar ni hamna i obekväma situationer som ni själva kan styra över?

Jag har vänner som är smala och smärta, och i deras närvaro kan jag bli att känna mig osäker och obekväm eftersom jag är mycket större än dem. Jag har alltid känt mig obekväm i närheten av människor som är mindre än mig. Det är en av de bidragande orsakerna jag vill gå ner i vikt. Jag önska att jag hade lite mer disciplin och verkligen såg till att gå ner det jag vill bli av med. Men disciplinen är inte med mig. Den arbetar emot mig. Sötsuget och latheten jobbar emot mig. Jag har sagt att alla kilon som försvinner blir jag glad över, men jag är nog inte helt nöjd förrän jag tappat ca 15 kg. Inte förrän DÅ skulle jag känna mig nöjd. Men dit är det lång väg!
Jag har faktiskt lyckats tappa 5 kg redan, men det visar inte ens i närheten av det jag vill väga på vågen än.

Jag minns när vi var små och fick för oss att byta kläder med varann över en dag. Jag var ju både större och längre än de jag umgicks med, och kände mig så fruktansvärt enorm! Men jag har aldrig lyckats göra nånting åt det, så det kanske inte är meningen att jag ska lyckas gå ner i vikt? Eller så är jag helt enkelt för omotiverad? Ah, lyckats har jag iallafall inte. Jag vill inte bli mager, jag vill bara känna mig bekväm bland folk och kunna känna mig bekväm i kläder. Just nu hatar jag att "klä upp" mig, finns ingenting jag känner mig bekväm i och ingenting som passar.

Vart mycket gnäll nu, men gnälla får man göra.




Till helgen, närmare bestämt den 12e så fyller en av mina bröder (Anton) 18 år. Lillskiten blir till en stor brakskit ;)
Mamma, Jag, Anton och Adam åker till Östersund på fredag för att spendera en natt där. Lite gott att äta, bio och nöjen. Får se om vi kan få oss en tid på "fiske" spa´t och kanske testa på fiskpedikyr, så får grabbarna göra nåt annat under den tiden. Ska bli intressant att se hur bra det funkar med att fiskar få äta på ens fötter :P Jag är inte storm förtjust i fiskar, och jag tycker inte om att andra tar i mina fötter. Så det här ska bli kul. Har hört att det är riktigt skönt och att det känns som att sätta ner fötterna i vatten som är kolsyrat. Får tala om hur det var senare, om vi får oss en tid :)


Lånad bild








Kärlek inom familjen

2011-08-02 - 22:09:16
Jag är otroligt glad att jag har så bra kontakt med mina föräldrar. Att jag känner förtroende för dem, och att jag kan prata med dem gällande allt. I framtiden hoppas jag att Eddie (och eventuella framtida barn) kan känna samma sak för mig, att han kan anförtro mig det mesta. Kommer aldrig att tjata på honom (om jag gör det så ge mig en snytig). Naturligtvis kommer jag att fråga honom om nåt är fel när han visar tecken på det, men jag ska försöka att låta bli att tjata på honom och be honom berätta. Barnen är det käraste vi har, och det kan ingen nånsin ta ifrån oss.


Ibland önskar jag att jag kunde sjunga.. Sjunga så där så att folk får gåshud av att höra det. Det måste ju vara en otrolig känsla att gå upp på scen och tas emot av enormt mycket folk som applåderar. Eller så är det bara jag som kanske skulle vilja stå i rampljuset ett tag? :P
Hur som helst, om jag kunde sjunga så skulle jag vilja skriva en låt tillägnad min familj. Och helst av allt skulle jag vilja spela in/sjunga den tillsammans med barnen. Nåt i den här stilen..






eller kanske...







 

 

 

 

Underbara barn, ni är fantastiska!

 


Lösen!

2011-08-01 - 18:36:13
Nu har jag bestämt mig, kommer att behålla den här bloggen MEN det blir lösenord.
Jag vill inte att vissa ska läsa, eller rättare sagt, vill inte att alla ska veta ALLT om vårt liv!

Jag vet att jag sagt nångång tidigare att jag aldrig nånsin kommer sätta lösen, men jag tar tillbaka det av olika anledningar.

Ni får tag på mig på facebook om ni vill ha lösenordet.





Tack för mig!

RSS 2.0