Leezah -

När vänder det?

2011-12-27 - 22:19:53

Det har länge känts meningslöst och tråkigt.. Kanske kommer det göra mig gott att börja jobba igen? Jag hatar att må så här, hatar att det känns så tungt. Alla omkring mig blir lidande, allra minst basse och Eddie. Har inte ork, lust eller fantasin till att hitta på nåt med Eddie på dagarna. Vill helst bara ligga kvar i sängen och låta dagen dra förbi obemärkt. Är kanske en av historiens sämsta mamma, känner mig då som det. Har så dåligt samvete att jag inte gjort mer med Eddie under det här året jag varit hemma med honom. Han förtjänar mer än en trött och otålig mamma. Jag skriver inte allt det här för att få sympati från er som läser, jag skriver för att få ur mig känslorna. Hade kunnat skriva mer, men är det väl folk som retar sig på mitt gnäll.. Men samtidigt, det skiter jag i. This is me, med fler dystra än glada dagar. Jag har egentligen allt man kan önska efter, men jag kan ändå inte släppa känslan om att nånting fattas. Känner mig extremt tom många gånger, och vet inte vad jag ska leta efter? Känner mig otillräcklig och meningslös. Sängen och sömnen är i dagsläget mina bästa vänner. Hade det inte varit för Eddie skulle jag inte bry mig om att ens dra upp för fönstren, skulle ligga kvar i sängen och bara skita i allt. Är det bara jag som känner så? Eller är det kanske bara jag som är dum nog att prata om det? Jag avundas er som är lyckliga och nöjda dygnet runt. Ta mig på rätt sätt nu.. Jag ÄLSKAR Thomas och Eddie till den mildaste grad, dom är underbara. Men än hur lycklig de får mig att känna mig, så känner jag mig inte lycklig dygnet runt. Kanske låter klyschigt, men det är dom jag lever för. Det är dom som gör oss till en familj, jag vill bara kunna bidra med lite mer. Känner inte att jag finns för dem till 110% när jag mår så här. Jag vet.. "gå och prata med någon". Men för mig är det svårt att få fram allt i tal, är lättare i text. Och att någon ska kan få mig att slippa tankar och funderingar, är för mig osäkert. Kan någon verkligen lyckas med det?

Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Anonym

Jag blev mycket gladare när jag började jobba igen. Kände ungefär som du gör nu och då ska man gå och må dåligt å känna sig som en dålig förälder för att man inte vill sitta ihop med sitt barn hela dagarna mer. Nej, dela mer på ledigheten. Det ska jag kämpa för med nästa barn.

2011-12-28 @ 00:39:32

Postat av: Anonym

Jag förstår dig full ut för jag kände exakt likadant... jag började jobba lite grann och det kändes toppen. Samtidigt som jag ville jobba ville jag inte släppa föräldraledigheten helt. Att vara hemma dag ut och dag in och inte ha någon att hälsa på var inte bra för mig iaf...

Dessutom gick jag till en terapeut på sjukan och pratade några gånger vilket oxå hjälpte lite trots att jag var väldigt skeptiskt till det från början. Men jag tycker det är värt ett försök om du vill, man kan alltid sluta att gå dit när man vill för det kan räcka med bara ett par samtal och sen kanske man börjar få någon rät sida igen och det inte grävt sig djupare. :-)

Jag tror inte det är något ovanligt att man känner så här, tom vanligare än man tror men folk vågar inte erkänna att man känner så här.

Kämpa på och glöm aldrig att du är ensam om att känna så här! Kram

2012-01-01 @ 13:33:04

Postat av: Rebecca

Jag känner exakt som du vissa dagar också, och jag tycker det är bra att du vågar tala om hur du känner!!

Jag vågar bara ibland och till vissa, men jag tycker ändå det är viktigt att båga säga att livet inte enbart är glitter&glamour och dagar på rosa moln. För många av oss ser verkligeheten helt annorlunda ut och man har dagar där man fan inte vill kliva upp ur sängen ens.. Det känns skönt att veta att man inte är ensam..

Kram

2012-01-01 @ 23:24:20
URL: http://jazzup.blogg.se/

Postat av: Hopstadius

Du är ingen dålig mamma Lisa! Man får må dåligt, det är inte guld å gröna skogar varje dag, vecka, månad. Det blir bättre :) Men damen säg inte att du är historiens sämsta mamma igen! tryck inte ner dig. Styrke kram

2012-01-03 @ 16:04:13

Postat av: Elin

Helt klart får man känna som du gör, man har inte energi och ork hela tiden.. Och tro mig ja känner mig lat ibland då man sätter på en film och lägger sig på soffan men ibland behövs d.. Och mitt barn klagar inte :) Den vänder nog snart ska du se... Man är inte dålig mamma för att man är trött och "lat" :) man är ingen super kvinna :) kram

På dig!

2012-01-03 @ 22:56:39

Trackback