Ett litet test, om ni är oroliga..
2011-06-14 - 12:41:27
http://www.psykologitest.se/granne-psykopat.php
Måste tillägga att INGEN av mina grannar stämmer in på detta.
Gör din granne det?
Måste tillägga att INGEN av mina grannar stämmer in på detta.
Gör din granne det?
Gör klart för alla nyfikna..
2011-06-14 - 10:55:45
Nu ska jag göra jävligt klar för alla "super föräldrar" vad jag gjorde i helgen.
Jag var ut i Lördags, jag hade JÄVLIGT roligt. Jag har inte haft så roligt på väldigt länge. Jag drack, vart full, skrattade, umgicks med folk och sjöng i bilen på väg till ÅSELE. Kan ni fatta. Vi åkte till Åsele! Herregud tjejer, vi passerade kommungränsen! Och tänk, folket vi träffa tyckte t.o.m att det var KUL att träffa oss! Thomas hade Eddie, så han var INTE hemma ensammen. Och inte verkat han fått några men heller. Tänk, Eddie var hemma med sin pappa. Är det fel det? Nog är det jävligt märkligt att när mamman går ut och roar sig, då blir det ett jävla kackel. Men när papporna far ut, då är det ingen fara? Har inte en pappa lika stor roll i familjen som mamman? Eller är det så att när man klämt ur sig en unge, då blir man automatiskt FÖRBJUDEN att gå ut och träffa folk? Det är en synd att känna att man behöver komma ifrån ibland? Det ska vara straffbart att "lämna" barnet hemma med EN förälder? Men då måste jag ju ställa en motfråga, hur gör ni när er respektive jobbar? Är det inte lite av samma sak? Då MÅSTE ju en förälder vara hemma, ENSAM med barnet.
Jag säger bara det, vaka med hök näbben över nån annan. Mitt liv är ganska ointressant egentligen.
Så istället för att sitta och vara avundsjuka över att andra faktiskt har ett umgänge utanför familjen, skaffa er ett eget :)
Så till alla er, praktfittor! Att leva i "symbios" med sina barn, thats just a load av shit talk!
För att kunna göra det, då måste man ha barnen med sig.. överallt!
Jag var ut i Lördags, jag hade JÄVLIGT roligt. Jag har inte haft så roligt på väldigt länge. Jag drack, vart full, skrattade, umgicks med folk och sjöng i bilen på väg till ÅSELE. Kan ni fatta. Vi åkte till Åsele! Herregud tjejer, vi passerade kommungränsen! Och tänk, folket vi träffa tyckte t.o.m att det var KUL att träffa oss! Thomas hade Eddie, så han var INTE hemma ensammen. Och inte verkat han fått några men heller. Tänk, Eddie var hemma med sin pappa. Är det fel det? Nog är det jävligt märkligt att när mamman går ut och roar sig, då blir det ett jävla kackel. Men när papporna far ut, då är det ingen fara? Har inte en pappa lika stor roll i familjen som mamman? Eller är det så att när man klämt ur sig en unge, då blir man automatiskt FÖRBJUDEN att gå ut och träffa folk? Det är en synd att känna att man behöver komma ifrån ibland? Det ska vara straffbart att "lämna" barnet hemma med EN förälder? Men då måste jag ju ställa en motfråga, hur gör ni när er respektive jobbar? Är det inte lite av samma sak? Då MÅSTE ju en förälder vara hemma, ENSAM med barnet.
Jag säger bara det, vaka med hök näbben över nån annan. Mitt liv är ganska ointressant egentligen.
Så istället för att sitta och vara avundsjuka över att andra faktiskt har ett umgänge utanför familjen, skaffa er ett eget :)
Så till alla er, praktfittor! Att leva i "symbios" med sina barn, thats just a load av shit talk!
För att kunna göra det, då måste man ha barnen med sig.. överallt!
Ett nytt försök
2011-06-03 - 21:20:44
Vi har påbörjat vårt GI liv, eller ja.. ett försök till ett sundare liv iaf. De siffrorna som visas på vågen när jag ställer mig där kan få mig att ramla omkull och dö. Jag som många andra är inte ett dugg nöjd med utseendet. Finns så mycket jag skulle vilja ändra på. Men först och främst vikten och limpan som ligger så fint runt magen. Volangerna bakpå ryggen skulle jag också vilja bli av med! Ja fy, det finns mycket jag vill bli av med.
Jag är i en sån period (som pågått extremt länge) då jag inte bryr mig ett nå om hur jag ser ut. Varken hur jag klär mig, hur håret ser ut.. orkar inte ens bry mig om ögonbrynen, och det mina vänner är inte vackert!
Jag sitter och avundas andra människor hur de ser ut, hur de klär sig och hur fina dom är. Hur otroligt mycket det strålar om dem, medans en annan går omkring med ett regnmoln ovan huvudet. Det känns liksom alltid dystert. Herregud, kan inte ens ha kläderna jag äger. Och det jag kan ha känner jag mig inte bekväm i, och går och drar och sliter i kläderna.
Just därför ska vi försöka oss på GI ännu en gång, denna gång vill jag lyckas, denna gång vill jag se resultat! Måste även försöka mig på att komma igång med nån träning. Finns så många MÅSTEN. Så många att jag inte ens håller koll på dem längre. Varför kan man inte ha mer självklarheter? Allt det här gör att jag känner mig osocial, känns som jag stänger ute alla just av den anledningen att jag inte orkar vara omkring folk. Jag orkar inte göra mig i ordning för att gå och visa mig på byn. Allting känns besvärligt. Hade vi inte haft Eddie, så hade jag förmodligen inte ens brytt mig om att kliva upp ur sängen på morgon.
I julklapp önskar jag mig mer självdiciplin.
Långt upp till toppen...
Underbara du!
Jag är i en sån period (som pågått extremt länge) då jag inte bryr mig ett nå om hur jag ser ut. Varken hur jag klär mig, hur håret ser ut.. orkar inte ens bry mig om ögonbrynen, och det mina vänner är inte vackert!
Jag sitter och avundas andra människor hur de ser ut, hur de klär sig och hur fina dom är. Hur otroligt mycket det strålar om dem, medans en annan går omkring med ett regnmoln ovan huvudet. Det känns liksom alltid dystert. Herregud, kan inte ens ha kläderna jag äger. Och det jag kan ha känner jag mig inte bekväm i, och går och drar och sliter i kläderna.
Just därför ska vi försöka oss på GI ännu en gång, denna gång vill jag lyckas, denna gång vill jag se resultat! Måste även försöka mig på att komma igång med nån träning. Finns så många MÅSTEN. Så många att jag inte ens håller koll på dem längre. Varför kan man inte ha mer självklarheter? Allt det här gör att jag känner mig osocial, känns som jag stänger ute alla just av den anledningen att jag inte orkar vara omkring folk. Jag orkar inte göra mig i ordning för att gå och visa mig på byn. Allting känns besvärligt. Hade vi inte haft Eddie, så hade jag förmodligen inte ens brytt mig om att kliva upp ur sängen på morgon.
I julklapp önskar jag mig mer självdiciplin.
Långt upp till toppen...
Underbara du!
