Älskade morfar!
2011-10-30 - 22:28:33
En person jag tycker väldigt mycket om är min morfar. Han kan få mig att skratta tills tårarna rinner. En pigg liten gubbe som åker runt i landet bara för att han är rastlös. Bekanta i alla Sveriges hörn, pratglad och rolig. Visst har han humor som kanske inte alla förstår, men han har alltid glimten i ögat. Säger vad han tycker till vem han vill. Ibland kan det bli lite pinsamt när han kanske säger ett och annat för mycket, men aldrig rädd för att säga det. Han är så go min morfar, en otroligt snäll och omtänksam person. Jag gilliar honom skarpt!
Den dagen han försvinner, kommer jag att sörja!
Såna människor som han önskar jag fick finnas hos oss för alltid!
Den dagen han försvinner, kommer jag att sörja!
Såna människor som han önskar jag fick finnas hos oss för alltid!
46 dagar
2011-10-27 - 20:33:33
Det gör lite ont i mig att jag måste inse att det inte är mer än 46 dagar kvar tills drängen blir 1 helt år gammal. Jag tycker vi nyss kom in genom dörren här hemma med det lilla knytet, och satt i soffan med honom på bröstkorgen. En lite skrutt som låg i vaggan och vaknade i snitt var 3e timma. Nu sover han i eget rum, och vaknar sällan på nätterna. Måste upp någon gång i bland då han verkar drömma väldigt mycket och "vaknar" av det. Han sover jätte bra annars, 12-13 timmar/natt.
Har börjat fundera på vad man ska köpa till honom, finns ju hur mycket roligt som helst. Men jag insåg idag att han kommer att behöva mer kläder. Tog på honom en tröja i stl 80, och det visade sig att den var för kort i ärmarna. Får nog köpa mer i stl 86, sen får han lugna ner sig med växandet på längden (skämt å sido). När jag var på date med brudarna så var vi nere hos Emma, och hennes Vilmer hade en rolig grej. Den tro jag Eddie skulle tycka om själv :)
Får nog fundera vidare på det där med presenter. Sen är det ju julafton några veckor efter också, vad köper man åt Fia-Lotta då månne?
Snart har ett helt år gått och jag förstår inte var tiden tagit vägen?
Har börjat fundera på vad man ska köpa till honom, finns ju hur mycket roligt som helst. Men jag insåg idag att han kommer att behöva mer kläder. Tog på honom en tröja i stl 80, och det visade sig att den var för kort i ärmarna. Får nog köpa mer i stl 86, sen får han lugna ner sig med växandet på längden (skämt å sido). När jag var på date med brudarna så var vi nere hos Emma, och hennes Vilmer hade en rolig grej. Den tro jag Eddie skulle tycka om själv :)
Får nog fundera vidare på det där med presenter. Sen är det ju julafton några veckor efter också, vad köper man åt Fia-Lotta då månne?
Snart har ett helt år gått och jag förstår inte var tiden tagit vägen?
Underbara vän!
2011-10-27 - 11:56:30
Jag har en vän, som inte längre bor kvar här i Dorotea.. Hon är så otroligt stark! Det händer så mycker runtomkring henne och hon lägger verkligen ner sin själ i det. Hon sätter alla andra i främsta rummet och glömmer helt och hållet bort att tänka på sig själv. Jag önskar att jag kunde finnas där för henne, att jag kunde sitta ner och lyssna på henne så länge hon behöver prata. Om det ändå inte vore så långt mellan oss! Hon är verkligen en stjärna i mörkret. Jag saknar henne så fruktansvärt mycket, och önskar att vi kunde ses oftare.
Personligt
2011-10-26 - 22:32:55
Det är jobbigt när det tar emot att gå på badhuset med sonen trots att man själv älskar vattnet, han ska inte bli lidande. Jobbigt att ständigt tänka på hur man ska klä sig för att dölja så mycket som möjligt. Vill inte ens gå till frissan, måste ju visa mig ute då. Det tar emot att gå ut och gå bara för att det känns som folk tittar på en. Vägrar vara med på kort, för då finns det bevis på hur man ser ut. Maten har blivit en tröst och vågen visar åt fel håll. Trött, arg, besviken och ledsen på mig själv för att jag låter mig själv se ut som jag gör.
Är lätt att säga ; Nu jävlar ska det bli ändring.
Desto svårare att slå slag i saken. Än om jag tränar kan jag inte låta bli det som står i kylen, tänk att man alltid ska ha nåt i käften. Det har blivit ett beroende. Trots att jag vet att jag inte kan fortsätta som jag gör så fyller jag ut ansikts fetan med mer. Lägger på ytterligare en centimeter runt midjan och blir att må ännu sämre. Jag vill så gärna, men disciplinen är obefintlig.
Allt pga vad jag gör mot mig själv.. Konstant dåligt samvete är tröttsamt att bära på. Jag vill inte gå ut bland folk, och ännu mindre vill jag se ut som jag gör. Och jag VET att jag inte kan tänka bort centrimetrar eller kilon, MÅSTE göra nåt åt dem. Det är just DET som är svårt.
Därför säger jag FÖRLÅT till alla er som blir lidande pga mina egna fel.
Shopping djävulen!
2011-10-19 - 22:42:20
Ooops, köpte mig visst en åkpåse direkt. Pekkah vart fri en extra och vi vart en rikare :)
Som hittat! Blir kanon, måste bara hitta en spark och en sparklåda.
En sådan bidde det :)
Som hittat! Blir kanon, måste bara hitta en spark och en sparklåda.
En sådan bidde det :)
En spark!
2011-10-19 - 21:34:02
Jag måste hitta mig en spark och sparklåda. Må ju vara MYCKET bekvämare och smidigare att lägga ner barnet i en sån än att styra vagnen. Hört ryktas om att det kan finnas i Yxsjön, som ingen använder. Kanske måste go prata med svärföräldrarna lite och se om man kan få låna en :)
Då vore det väl härligt att ha en mjuk, varm och mysig åkpåse i lådan. Istället för en massa filtar osv.
En sån HÄR skulle inte vara tokig.. Varmt och skönt :)
Har byggt duplo med grabben ikväll, kan inte förstå att det är roligare att förstöra än att bygga ;)
Kanske skulle ha införskaffat lite mer duplo tills han fyller år, eller kanske de där ÄNNU större klossarna. Vad dom nu heter?
Då vore det väl härligt att ha en mjuk, varm och mysig åkpåse i lådan. Istället för en massa filtar osv.
En sån HÄR skulle inte vara tokig.. Varmt och skönt :)
Har byggt duplo med grabben ikväll, kan inte förstå att det är roligare att förstöra än att bygga ;)
Kanske skulle ha införskaffat lite mer duplo tills han fyller år, eller kanske de där ÄNNU större klossarna. Vad dom nu heter?
Försvunnen och förlorad.
2011-10-19 - 10:39:38
Det finns så många som skriver efterlysningar om sina försvunna barn på Facebook, att de varit borta i flera dygn/veckor/månader utan ett spår. Det måste ju vara det absolut värsta som kan hända en själv som förälder. Paniken över att inte veta var barnen tagit vägen, vad som hänt dem, om de fortfarande är i livet eller om de ligger och plågas någonstans. Hemska tanke! Jag får panik bara jag tänker tanken att nåt skulle hända Eddie. Jag tror inte att jag är stark nog att klara av en sån sak.
Om någon skulle ta Eddie ifrån mig/oss.. usch! Helt otroligt att man kan älska en människa så mycket, det visste jag inte förrän jag själv vart förälder. Det är obeskrivligt!
Att förlora ett barn är inte rättvist på nåt som helst sätt. Man ska inte överleva sina barn, enligt mig. Det finns mest troligt en anledning till varför det sägs -"Man ska nöta ut en generation i taget". Det finns inte i min bok att man ska behöva begrava sitt eget barn. Och till er som gjort det, NI ÄR STARKARE ÄN NI TROR!
Mattias är en underbar människa som togs ifrån oss alldeles för tidigt. Han var underbar på alla sätt och vis! Fanns verkligen ingen som honom, ingen som kunde få en att skratta som han, ingen som ställde upp som han. Han är så fruktansvärt saknad, varenda sekund på dygnet. Jordens snällaste människa! Jag tror inte att det fanns något ont i honom överhuvudtaget. När han gick bort så tror jag att alla han hade runtomkring sig dog lite. I know i did! Ingenting blev sig likt och hans bortgång satt sina spår både fysiskt och psykiskt. Det splittrade vänskap, sorgen gjordes till en del av vardagen. Mitt sätt att sätta ett "minne" på Mattias var att ge Eddie ett mellan namn efter honom. Jag önskar att minnet alltid var lika färskt, att man minns allt som det var igår. 7 fruktansvärda år!
Lika underbar som Mattias är/var, är också hans familj. De har gått igenom ett helvete, och ändå kommit upp till ytan igen. Jag fick äran att komma närmre Ante, han vart som min lillebror. Han är guld värd! Jag vill honom det bästa, och vet inte vad jag skulle göra om jag tappade kontakten med honom.
Fantastiska människor, ni är underbara!
Om någon skulle ta Eddie ifrån mig/oss.. usch! Helt otroligt att man kan älska en människa så mycket, det visste jag inte förrän jag själv vart förälder. Det är obeskrivligt!
Att förlora ett barn är inte rättvist på nåt som helst sätt. Man ska inte överleva sina barn, enligt mig. Det finns mest troligt en anledning till varför det sägs -"Man ska nöta ut en generation i taget". Det finns inte i min bok att man ska behöva begrava sitt eget barn. Och till er som gjort det, NI ÄR STARKARE ÄN NI TROR!
Mattias är en underbar människa som togs ifrån oss alldeles för tidigt. Han var underbar på alla sätt och vis! Fanns verkligen ingen som honom, ingen som kunde få en att skratta som han, ingen som ställde upp som han. Han är så fruktansvärt saknad, varenda sekund på dygnet. Jordens snällaste människa! Jag tror inte att det fanns något ont i honom överhuvudtaget. När han gick bort så tror jag att alla han hade runtomkring sig dog lite. I know i did! Ingenting blev sig likt och hans bortgång satt sina spår både fysiskt och psykiskt. Det splittrade vänskap, sorgen gjordes till en del av vardagen. Mitt sätt att sätta ett "minne" på Mattias var att ge Eddie ett mellan namn efter honom. Jag önskar att minnet alltid var lika färskt, att man minns allt som det var igår. 7 fruktansvärda år!
Lika underbar som Mattias är/var, är också hans familj. De har gått igenom ett helvete, och ändå kommit upp till ytan igen. Jag fick äran att komma närmre Ante, han vart som min lillebror. Han är guld värd! Jag vill honom det bästa, och vet inte vad jag skulle göra om jag tappade kontakten med honom.
Fantastiska människor, ni är underbara!
Tack men nej tack!
2011-10-15 - 22:00:20
Om ni nånsin har nåt skvaller, som ni bara känner att ni MÅSTE skvallra om. Gör gärna det, men inte till mig. Tala heller inte om saker för mig som är "hemliga". Har insett att det är så förbannat skönt att slippa höra spekulationer och skvaller om vem som gjort vad med vem, vem som är gravid, vem som vart fullast och skämde ut sig. Kul att höra, men till vilken nytta? Jag kan varken påverka andras beslut, och jag kan inte heller göra nånting åt det som redan har hänt. Sen har jag ju inte med andras liv att göra, om de inte vill att jag ska ha med det att göra.
Nej, sånt där klarar man sig utan. Det är skönt att inget veta, tar inte så mycket på krafterna då.
Nej, sånt där klarar man sig utan. Det är skönt att inget veta, tar inte så mycket på krafterna då.
