Det finns inte mycket jag ångrar att jag gjort.. egentligen ångrar jag väl inte nånting alls. Men jag kan däremot känna saknad till "då tiden". Det där spontana. Umgänget. Som tex att springa ner till grannen och hälsa på, bara så där helt oanmäld. Är väl ingenting som säger att det inte går att göra så nu också, men det är inte samma sak längre. Nu ska man planera hur, var och när man ska träffas. Jag ångrar inte att jag skaffat barn, jag fullkomligt älskar det. Jag älskar ansvaret som kom med föräldraskapet. Jag älskar den där lilla grabben som kom till världen 13 december.

Träffade Ante och JH när jag var ute och gick.. Det är två personer jag umgicks med förut. Men vad hände? Knappt så man träffar dom alls nu, har inte träffart JH på hur länge som helst. Och det är rätt tragiskt när man tänker på att vi bor på samma område, ca 200 meter ifrån varann. Jag har bara mig själv att skylla, jag har liksom gått in i mig själv. Måste erkänna att förut kändes det extremt jobbigt att umgås med nån överhuvudtaget, kan fortfarande känna att det tar emot lite. Varför vet jag inte, jag är helt enkelt inte social jämt.
Jag har ett fantastiskt liv. Thomas och drängen förgyller mina dagar. Jag trivs, än fast jag saknar en del saker ibland.



Måste passa på att skryta lite.. Fick lilleman till att sova kl 1 inatt, och han sov enda till 09.30 i morse!
DET mina vänner, är en sensation! :)




I helgen kommer Sofi, Mickis och Evelina hem. Hur ska jag hinna med att träffa alla? :)
Jag hoppas att Sofi stannar liiiiiite längre än bara över helgen, så hinner jag träffa henne och Eliah.







Fick en ny kallelse till Umeå på hudkliniken idag. Det behövs! Eksemen (perioral dermatit) har spridit sig upp till näsan, och det är INTE COOLT. Kliar så jag vill riva av mig huden, och sen ser man ju ut som ett slakt offer i ansiktet. Jag hoppas och ber till gudarna att de kan ge mig nånting som får det att försvinna.
Får förhoppningsvis sällskap av mamma till Umeå, Basse jobbar så han är där på jobb istället.


Så här såg det ut förut, och då var det ändå lindrigt. Gissa om jag blir irriterad!
Har haft det i 5 år snart..



Nu måste jag gå och ta in lilleman som fortfarande ligger ut i vagnen och sover. Han måste ju sova nånting till natten också :)


Hej hej hej!

Var ner till Eva, Elma, Markus och Adrian i Tisdags och hälsade på en sväng. Hade med mig Eddie. Vi satt och pratade om vikten och längden på drängen, att han ser så stor ut. Så vi la barnen bredvid varandra, och vi behöver inte säga något mer.. det visade sig själv :P


 


Han har blivit riktigt stor.. Har redan stl 62 på kläderna. Vill så gärna att han ska kunna ha sina 56 kläder, men jag får nog inse att mina favorit plagg är ett minne blott. Det är nog bara att packa ner dom och ställa bort. Ser ju ut som han har 3/4 ärm på sina bodys :P Så vi övergår till stl 62.
Var ner och vägde honom i onsdags. Ökat till 6130 gr och 59 cm lång. Lilla killen är inte längre så liten :)


   



  

Älskade små charmtroll!

Från att vara smällkallt igår blev det riktigt skönt idag. Enda jag har att klaga på är att det ska snöa. Jag vet inte, men nu är jag rätt mättad med vinter och snö. Får gärna bli vår och solsken för min del :) Tycker bara att det är besvärligt med alla kläder, och all trögsnö att gå i. Men då är ju jag lite bekväm också, är det för mycket snö då tar jag gärna bilen om jag ska nånstans ;)
Lill gubben verkar då trivas i vagnen när vi är ute och kämpar i snön. Han somnar direkt, och vaknar nästan direkt när vagnen inte längre rörs. Ska helst röra sig hela tiden för att han ska sova. Skulle ha haft en hängvagga åt honom tror jag. Vaggan han ligger i nu går knappt att vagga, den är liksom platt på mitten av medarna.


Glömde ju skriva in en grej i "önskelistan"..
Skulle så gärna vilja göra en till tatuering. Eddies namn kommer att skrivas in någonstans en dag, men sen skulle jag även vilja göra min "dröm" märkning med blommorna. Har ingen bild på det, förutom i huvudet. Och de som jag har försökt förklara för har inte förstått hur jag menar :P så jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att få ner den på papper.
På tal om Eddies namn. Har skickat in papperna till skattemyndigheten för namn givning.
Hans fullständiga namn kommer att bli Eddie Mattias Waldemar Hansson. Efter många om och men så vart det iaf bestämt :) Eftersom att Thomas fick bestämma förnamnet, och eftersom han får Thomas´s efternamn så skulle jag få bestämma mellan namn. Och det var inte lätt vill jag lova, alla namn jag gav som förslag fick jag ingen bra respons på. Men till sist fick jag ett OK och jag skyndade mig att skriva på och skicka in papperen :)
Nu är det bara att börja planera dop, men än är det inge brådska.


Nu ligger lilleman, och kommer förhoppningsvis att sova några timmar innan det är dags för mat igen. Jag ska passa på att skära upp lite grönsaker och blanda ihop en dipp. Lite svårt att tugga då visdomstanden kommer att ta kål på mig, så jag överväger att köra allt i mixern och dricka det. haha. Usch vad det ska se oaptitligt ut.

På onsdag kommer Fia-Lotta också, hon är saknad! Och det känns ännu roligare att hon kommer hit då jag vet att hon verkligen vill komma. Hade sagt till Thomas att hon ville komma redan den här veckan, men eftersom Thomas jobbade och Eddie sov skit kasst så fick det vänta till kommande vecka. Sen hur länge hon stannar, det vet jag inte. Men några dagar blir det iaf, då vi mest troligt inte kommer att åka nånstans som vi hade tänkt att göra. Eftersom Thomas hade långledigt i veckan så tog han ut sina sista 2 pappa dagar så han fick än längre ledighet. Så han blir hemma en hel vecka. Perfekt för piga att komma då! :)


    

Piga (som nyätit choklad) kämpade med en skrikande lillebror.
Får försöka en annan gång, då han är på lite bättre humör kanske :)



Tooodelo!

Jag kan inte hjälpa det, ibland irriterar jag mig så fruktansvärt mycket på vissa människor. Alla dessa människor som spelar en person som dom i själva verket inte är. De som försöker få sig själva att framstå som raka, ärliga och "tuffa" människor, när de i själva verket är fega små ynkliga människor. Bara som det här att känna en människa i en herrans massa år, och när det går lite emot kan de inte ens bjuda till och höja på handen och säga HEJ när man möts. Det är ju bara fånigt. Nu ska jag inte peka ut någon, då det förmodligen blir ett jävla gnäll. Men det finns några personer i min omgivning som är såna. Såg en senast igår. Jag skämdes, å denne persons vägnar. Än om jag inte tycker om vissa personer, så kan jag ändå hälsa. Och allra minst om jag känt dem i flera år, och umgåtts mycket med dem tidigare.
Sen tycker jag att det är bättre att säga ; Tack för den här tiden, men nu vill jag inte ha mer med dig att göra (och en bra förklaring). Än att "försvinna" och låtsas som att man inte ser personen längre. Herre gud, vad jag blir irriterad! Och ja, jag vet.. Kan lägga energin på annat, men såna här gånger måste jag få gnälla av mig annars kommer jag aldrig över det. Det är skrattretande.
Sen är det fruktansvärt irriterande när man ställt upp på någon i flera år, och de fullkomligt skiter i det. Det enda jag vill ha, är en förklaring på ett och annat. Om inte mellan 4 ögon, åtminstone via telefon. Men det kanske är för mycket begärt. Min telefon linje är då ALLTID öppen.


Satt och pratade med mamma och gubben igår om barn kläder. Då slog det mig, man kanske ska lära sig sy? Emma syr ju skit tuffa kläder till S. Och vi fick ett par byxor till Eddie av dem, och dom är ju så häftiga! Det hade varit jäkligt roligt att kunna sy, nog kan jag hantera en symaskin, men jag skit dålig på mönster osv. Och då lovade mamma mig att jag kunde få träna på hennes maskin till att börja med. För som med allt annat jag börjar med så kanske jag lessnar lika fort som jag börjat, och då är det väl dumt att införskaffa en symaskin? Men samtidigt kan det vara bra att ha en om man måste laga nåt eller så. Ah, ni förstår vad jag menar :)
Därför tänkte jag så här.. jag fyller ju inte år förän i maj, men jag kan ju skriva in en önskelista, som barnen gör ;) Då behöver ni ju inte fundera på vad ni ska köpa ;)

Symaskin
Ny säng med nya madrasser
MP3 spelare
Hårklippning, färgning och slingning hos frissan
Cykel (Monark Karin cupcake eller Monark Karin)
Present kort på Extrafilm



Charmtrollet har redan hunnit bli 1 månad + några dagar. Otäckt hur fort det går. Han charmar mig varje dag, och jag kan bara inte ta ögonen ifrån honom. Än hur jobbigt det må vara på nätterna, så är han fortfarande det underbaraste jag vet. Man kan inte vara arg när man tar upp honom och möts av det här..



Har sett att han ser lite rödlätt ut i håret.. Måste komma från Thomas, han är lite röd i skägget. Det är liksom det enda vi kan tänka oss. För jag är inte röd, och ingen i min släkt är röd. Men å andra sidan kan det ju hända att det blir blont sen. Det vore väl det mest logiska. Storasyster Othilia är också lite rödlätt :)


Nu ska jag och lillagubben göra maten klar innan stora gubben kommer hem. Måste bara säga det, jag fullkomligt älskar den här lilla familjen vi har! :)


Hej så länge..


Våran..

Lilleman är numer min nya kärlek.. ja, naturligtvis är Thomas min STORA kärlek, men lilleman är min nya "lilla" kärlek. Han är så go! Kan liksom inte få nog av honom, kan inte sluta titta på honom, vill hålla i honom hela tiden. Men nu börjar han bli så tung, så man orkar inte hur länge som helst :P
I onsdags när vi var ner och vägde/mäta så hade grabben passerat 5 kg (5100 gr), och var 57 cm lång. Han är inte så liten våran kille. Men det gör absolut ingenting :)
Han är mer vaken nu, vilket jag tycker är lite roligare (på dagarna). Natte tid får han mer än gärna sova, då hans mor håller på att bryta ihop när hon tvingar upp ögonen på natten och morgonen för att utfodra. Och på tal om att ge dem mat, det är lättare sagt än gjort. Hur äter era barn? Hur ofta? Hur mycket?
Eddie gapar efter mat hela tiden, på dagarna vill han äta ungefär 1 gång/timman, och är fortfarande inte riktigt nöjd. Ger honom ersättning också då han inte blir nöjd, och då somnar han ovaggad. Sen är det riktigt frustrerande ibland att man måste hålla på med amningsnapp, då han inte kan äta utan den. Är verkligen ett mörker på natten och då man ska någonstans. Vill inte gärna slänga fram bröna och "koppla" på pluggen när det är folk runt omkring. Slänger helst inte fram dom alls när det är folk runtomkring mig. Sen sölar han nå kopiöst mycket när han äter med den. Jag har verkligen försökt att få honom att sluta, men han förstår inte vad han ska göra. Han bara gapar och slänger med huvudet, sen blir han förbannad.
Det är så frustrerande. Ibland känns det bara besvärligt att amma.
Stor kille = Stort mat behov




Gullego gubben!




På onsdag tänker vi ta oss en date med fröknarna Lindmark/Lövgren.
Det känns bra att få komma ut och träffa lite folk, man blir rätt isolerad när man heter Lisa och är hemma med en konstant hungrig liten dräng :) Men ska försöka ändra på det. Har ju lovat Lina att åka till Vilhelmina och hälsa på dem också. Ska nog inte lova för mycket, är så dålig på att hålla det.




Måste bara skryta med en sak innan jag avslutar.. Har gått ner vartenda kilo jag drog på mig under graviditeten. Har inte gjort nånting alls åt det, förutom att amma. Trodde att jag skulle få kämpa för att bli av med den vikten, men för en gångs skulle hade jag turen på min sida. Nackdelen är ju att magen är som ett sladder, arrslet har försvunnit och låren blir sig aldrig lika igen :P Men ack, det kom nåt bra utav det också :)


Ja, lite uppdatering är det. Återkommer när jag återkommer.

Haj haj haj!