Försvunnen och förlorad.

2011-10-19 - 10:39:38
Det finns så många som skriver efterlysningar om sina försvunna barn på Facebook, att de varit borta i flera dygn/veckor/månader utan ett spår. Det måste ju vara det absolut värsta som kan hända en själv som förälder. Paniken över att inte veta var barnen tagit vägen, vad som hänt dem, om de fortfarande är i livet eller om de ligger och plågas någonstans. Hemska tanke! Jag får panik bara jag tänker tanken att nåt skulle hända Eddie. Jag tror inte att jag är stark nog att klara av en sån sak.
Om någon skulle ta Eddie ifrån mig/oss.. usch! Helt otroligt att man kan älska en människa så mycket, det visste jag inte förrän jag själv vart förälder. Det är obeskrivligt!

Att förlora ett barn är inte rättvist på nåt som helst sätt. Man ska inte överleva sina barn, enligt mig. Det finns mest troligt en anledning till varför det sägs -"Man ska nöta ut en generation i taget". Det finns inte i min bok att man ska behöva begrava sitt eget barn. Och till er som gjort det, NI ÄR STARKARE ÄN NI TROR!

Mattias är en underbar människa som togs ifrån oss alldeles för tidigt. Han var underbar på alla sätt och vis! Fanns verkligen ingen som honom, ingen som kunde få en att skratta som han, ingen som ställde upp som han. Han är så fruktansvärt saknad, varenda sekund på dygnet. Jordens snällaste människa! Jag tror inte att det fanns något ont i honom överhuvudtaget. När han gick bort så tror jag att alla han hade runtomkring sig dog lite. I know i did! Ingenting blev sig likt och hans bortgång satt sina spår både fysiskt och psykiskt. Det splittrade vänskap, sorgen gjordes till en del av vardagen. Mitt sätt att sätta ett "minne" på Mattias var att ge Eddie ett mellan namn efter honom. Jag önskar att minnet alltid var lika färskt, att man minns allt som det var igår. 7 fruktansvärda år!
Lika underbar som Mattias är/var, är också hans familj. De har gått igenom ett helvete, och ändå kommit upp till ytan igen. Jag fick äran att komma närmre Ante, han vart som min lillebror. Han är guld värd! Jag vill honom det bästa, och vet inte vad jag skulle göra om jag tappade kontakten med honom.



Fantastiska människor, ni är underbara!

Kommentarer
Postat av: Solan

Stor Kram tilldig Lisa

2011-10-20 @ 19:30:27
Postat av: Anonym

2011-10-20 @ 20:01:51
Postat av: Kia

Jag håller med dej. En förälder ska aldrig behöva överleva sina barn. Men ibland händer de...Jag minns att jag försökte finna en mening till varför jag gått gravid i 9 månader. Haft ont som tusan. Och allt jag fick var 10 dagar på sjukhus med min son??? Vad är meningen med det???? Men så drömde jag en natt, strax innan jag blev gravid med Alice...Oscar kom till mej i drömmen, han var ca 1 år gammal och sade: "mamma, jag skickar den bästa ängeln till dej, ta hand om det barnet"...Vi fick Alice "istället". Dessutom föddes hon på samma dag som Mickes syster (som är död) och är en kopia av henne. Slumpen? Eller en mening?

Jag tror att Alice har lite Oscar och lite Malin i sig. Och jag vill tro att de är så.



Väldigt fint skrivit om Mattias. Kram på dej!

2011-10-21 @ 07:27:38
URL: http://4barnsmamma.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0