Äntligen har vi börjat få i ordning här hemma (vilket vi hållt på med sen i Februari). Det är som dags nu tycker jag, och när vi väl sätter igång då går det i en himla fart. Det blir ju rent utav kul att hålla på. Men vissa grejer skulle jag gärna ändra på, men eftersom jag inte vet hur jag vill ha det så låter jag det vara.
Om sanningen ska fram så är det gubben som gör mest, och det måste jag säga att jag skäms över. Han har så kopiöst mycket energi så det är skrämmande. När han kommer hem från jobbet så sätter han igång och städar, med en klack spark. Det beundrar jag. Då jag ALDRIG har haft en sån energi. Får bli ändring på det! Innan han lessnar :P Men sen tycker jag det känns så tråkigt att städa här hemma, då de här lägenheterna blir dammig på en dag. Och vi som har, till största delen, svarta möbler syns det ju direkt.
Så, förlåt Thomas att jag tillhör det extremt-lata-folkslaget!





Är för övrigt inne i vecka 26 (25+4)
Och jag måste erkänna att jag känner mig mest bara fet :P Den lilla smidighet jag haft, är ett minne blott. Och jag som nätt och jämt passerat halvtid, BARA! Ska jobba lite drygt en månad till, till i början på Oktober. Ibland känns det jävligt skönt att få vara hemma, men samtidigt tror jag att jag kan komma att lessna av att gå hemma. Får fara och hälsa på de som också väntar/har fått :)





Snygga pyjamas byxor, i know! Nytaget kort.






Åååh, nu hör jag de ljuva tonerna från tvättmaskinen som är färdig.
Är det bara jag som tycker det är kul att tvätta? :)

Har jag nångång skrivit här hur mycket jag älskar min prins?
Jag måste, med handen på hjärtat, erkänna att jag var tveksam till ett förhållande med honom i början. Han var en sån orolig själ, visste nog inte riktigt vad han ville med sitt liv. Var lite för mycket "ungkarl" över honom, men på nåt sätt kom han ifrån det där, tack gode gud! Eller så var det jag som tog det ifrån honom ;P
Iom att jag ville ha nånting seriöst, nåt att förlita mig på, så ställde jag ett och annat krav.. Fel eller inte, det går att diskuteras. Många rynkade på näsan och talade om för mig att jag var en FRUKTANSVÄRD människa som inte lät Basse göra nånting. Jag "hindrade" honom från att umgås med sina vänner and so on..
Grejen var den, jag hindrade honom aldrig från att göra nåt. Jag talade bara om hur jag kände, och sa att jag tyckte att han kunde tänka sig för innan han drack tills han var i krypläge. Många gånger vi bråkat (9 av 10 ggr) pga sprit. Och jag tyckte inte att det vi hade var värt att offra för spriten. Så jag bad honom helt enkelt att tänka innan han drack den där "sista" ölen eller groggen.

Men nu.. nu är det skillnad.

Han har vuxit på sig, eller så har han lessnat på mitt "tjat" :P
Jag har funnit min bästa vän. Han lyssnar, tröstar, ger stöd, gråter med mig, skrattar med mig. Han finns där, jämt oavsett vad! Han är en underbar pappa till Othilia och kommer att bli en fantastisk pappa till vårt kommande barn. Jag tror verkligen på det här, och jag skulle aldrig byta ut honom mot nåt i världen. Jag har alltid sagt att man inte kan ha samma känslor från början till slut. Men där måste jag erkänna att jag hade fel. Jag känner starkare för Thomas nu än jag gjort tidigare. Och känslorna blir inte svagare för varje dag som går, snarare tvärtom. Han är helt fantastisk!
Han är mitt mysmongo, och jag älskar honom obeskrivligt mycket!



(Bild på ett litet pluttinuttigullego hjärta)



För övrigt så krymper antalet veckor som återstår tills vi blir en familj.
Jag sitter och tittar förvillat efter kläder till den lill*. Jag har då inte några "stop/start datum" på när man kan börja handla. Jag ser det helt enkelt som så, jag handlar när jag har pengar. För vem vet, när jag bara ha några veckor kvar, då kanske det inte finns några pengar att handla för. Vad gör man då? Och nu råkar det vara ett bra tillfälle att införskaffa en del nödvändigheter :)
Men vi börjar med en större bil. Den åker vi och hämtar på fredag (fick sälja min skönhet igår), kommer att bli kanon det här! Och alla ni som funderat på vad det är för bil.. ni får vänta lite till :) Jag får tydligen inte säga nåt för Thomas :P
Sen på lördag bär det iväg till Ikea för lite bäbis-grejer-handling.


Tänkte gå mot mina principer igen och lägga ut en bild på magen, men det går inte att lägga ut bilder. Så det sket sig rejält. Men det är ordentlig rörelse och mycket buffande och knuffande. Blir en livlig liten sak det där :) I like it, I like it alot! Jisses vad jag ser fram emot det här. Othilia blir storasyster, och vi blir föräldrar (Thomas 2 barns förälder) :)


Nej mina kära vänner, nu kallar vuxenlivet och disken. Hej hopp!