Vill vara som alla andra?
2009-09-05 - 01:45:43
Om man tänker efter så är det egentligen rätt komiskt, hur vissa människor (inte alla, absolut inte alla) håller med en vän, förälder, släkting, någon random person bara för att inte hamna i en diskution. Att man har så svårt att försvara sin egen åsikt, men varför ska man ens behöva göra det? Har jag en egen åsikt gällande något, så måste jag väl få ha det? Utan att behöva försvara och förklara varför jag tycker som jag gör. Ibland tycker man bara så, utan att egentligen veta varför. Rökning, föräldraskap, politik.. Ja, gällande vad som helst egentligen. Det är väldigt få människor, kanske inga alls, som tycker på EXAKT samma vis som någon annan. Jag skulle gissa på att de flesta har egna åsikter, eller funderingar, gällande nästan vad som helst. Det måste väl ändå vara ens själsfrände om man har identiska åsikter gällande allt.
Ibland kan jag sitta och fundera.. Tänk om hela vårt liv är någon annans dröm? Vi kanske lever i någons annan nattliga drömmar. När vi är vaken, då sover dom och vice versa. Det låter ganska logiskt egentligen i mitt huvud. Men, som mycket annat har jag nog fel. Men låt oss leka med tanken lite..
Vi drömmer om andra människor, hur dom lever, vem dom lever med, vilka dom umgås med, vad dom gör, hur dom pratar, hur dom ser ut osv. Vad är det som säger att det inte kan vara så gällande oss? Jag vet inte, det är ganska osannolikt att någon annan kan tänka våra tankar. Eller ha våra känslor, smärtor. Eller så kanske det är så att våran värld finns på någon annan människa/djur/ting. Ungefär som Karies och Baktus, vilket tandsköterskan alltid tjatade om när man var yngre, och var tvungen att få den där olidligt äckliga bananlacken. Hur som helst, Karius och Baktus skulle tydligen bo i/på våra tänder, leva på allt onyttigt vi åt, alla beläggningar som låg på tänderna. Kan någon bevisa att det INTE är så? Vi kanske är en hög med "löss" i någon annans hårbotten. Och "jordens undergång" kanske är när de hittar ett lus medel som blir av med oss.
Oj, nu vart det nästan för mycket tankar i huvudet på mig Bäst att sätta punkt på det här ämnet. Men hörrni, lek lite med tanken, så kanske ni kommer in i mitt tänkande också? :) Men jag måste erkänna, big bang är väl det jag tror mest på. Kan inte ens tro på mig själv, då är det illa.
Befinner mig just nu i Dorotea, i min mors otroligt obekväma säng. Men hellre den här sängen än brors 120 cm breda säng. En aning trångt när man ligger två i den, tycker iaf jag. Medans Thomas däremot uppskattar det, eftersom man får "ligga så nära". Men där måste jag säga NEJ, jag klarar inte av när man blir alldeles kladdig på kroppen av värmen som utsöndras. Sen när man tvingas använda nyanvänd luft kan göra mig panikslagen. Men uppfatta mig rätt, jag tycker om min gubbe oavsett hur varm han är att ligga brevid i sängen.
Nu orkar jag inte skriva mer. Hejdå!
Ibland kan jag sitta och fundera.. Tänk om hela vårt liv är någon annans dröm? Vi kanske lever i någons annan nattliga drömmar. När vi är vaken, då sover dom och vice versa. Det låter ganska logiskt egentligen i mitt huvud. Men, som mycket annat har jag nog fel. Men låt oss leka med tanken lite..
Vi drömmer om andra människor, hur dom lever, vem dom lever med, vilka dom umgås med, vad dom gör, hur dom pratar, hur dom ser ut osv. Vad är det som säger att det inte kan vara så gällande oss? Jag vet inte, det är ganska osannolikt att någon annan kan tänka våra tankar. Eller ha våra känslor, smärtor. Eller så kanske det är så att våran värld finns på någon annan människa/djur/ting. Ungefär som Karies och Baktus, vilket tandsköterskan alltid tjatade om när man var yngre, och var tvungen att få den där olidligt äckliga bananlacken. Hur som helst, Karius och Baktus skulle tydligen bo i/på våra tänder, leva på allt onyttigt vi åt, alla beläggningar som låg på tänderna. Kan någon bevisa att det INTE är så? Vi kanske är en hög med "löss" i någon annans hårbotten. Och "jordens undergång" kanske är när de hittar ett lus medel som blir av med oss.
Oj, nu vart det nästan för mycket tankar i huvudet på mig Bäst att sätta punkt på det här ämnet. Men hörrni, lek lite med tanken, så kanske ni kommer in i mitt tänkande också? :) Men jag måste erkänna, big bang är väl det jag tror mest på. Kan inte ens tro på mig själv, då är det illa.
Befinner mig just nu i Dorotea, i min mors otroligt obekväma säng. Men hellre den här sängen än brors 120 cm breda säng. En aning trångt när man ligger två i den, tycker iaf jag. Medans Thomas däremot uppskattar det, eftersom man får "ligga så nära". Men där måste jag säga NEJ, jag klarar inte av när man blir alldeles kladdig på kroppen av värmen som utsöndras. Sen när man tvingas använda nyanvänd luft kan göra mig panikslagen. Men uppfatta mig rätt, jag tycker om min gubbe oavsett hur varm han är att ligga brevid i sängen.
Nu orkar jag inte skriva mer. Hejdå!
Kommentarer
Postat av: Eva
Ja.. nog fan lät det där väldigt snurrigt i mitt huvud.. Men du kanske har en poäng med det hela.. tänk om det faktiskt är så som du skriver? Det kommer vi aldrig att få veta.
Trackback
