Allting rullar på, sömnen är knapp och fel dygnsrytm ett faktum.
Men Eddie är den underbaraste lilla figur jag nånsin skådat (som alla föräldrar säger om sina barn). Det är fortfarande svårt att inse att man faktiskt är förälder, det är liksom ett ord som inte riktigt stämmer in på mig. Lisa, förälder. Lisa, mamma. Lisa, med sonen. Det klingar inte riktigt. Men oavsett om det klingar eller inte, det är just så det är. Han är min son. Han är VÅR son. Otroligt!

Grabben har redan hunnit bli 8 dagar gammal, och jag tycker att det känns som att vi precis kom hem från BB. Har haft lite kontakt med dem från Lycksele, iom att han inte var 72 timmar då vi åkte hem. De ville kolla så han inte blivit mer gul, eller att jag mådde dåligt på nåt vis. I vanlig ordning svarar man "allting är bra, och alla mår bra". Visst mår vi bra.. Förutom den vanliga "ömheten" i vissa delar på kroppen och tröttheten som tar över. Samt hormonerna som exploderar och kommer ut i form av oro och tårar. Egentligen vet man ju inte varför man sitter och gråter som ett barn, det bara kommer.. Sånt som hör till helt enkelt.

På torsdag kommer Fia-Lotta hit. Hon ska fira jul med oss, och träffa lillebror för första gången :) Jag hoppas bara att hon inte kommer att känna sig "utanför", det får helt enkelt inte ske! Hon ville ha en lillebror, men hon ville att han skulle heta Lotus eller Bäbis och inte Eddie :P Hoppas hon inte blir allt för besviken ;)
Julklapparna till fröken är inslagna och ligger nu under granen. Jag håller tummarna att jag hinner få gubbens julklapp innan julafton. Borde väl komma i morgon förhoppningsvis.



Nu måste jag försöka väcka lill killen och se om han vill ha nåt att äta. Dags att byta blöjan också kanske, i morse var han inte så mysig då han var full med skit upp över ryggen :P Så vi fick börja dagen med att tvätta och torka :) Älskade lilla gullefjun!



Gullego gubben!