Vart går gränsen? Hur mycket får man lägga sig i/bestämma när man är en "extra förälder"?

Thomas jobbar i helgen, och det innebär att jag är ensam med Othilia. Jag tycker verkligen om att vara med piga, hon får mer än gärna vara här oftare. Grejen är den att jag är väldigt "bestämd" när det gäller vissa grejer. Plockar man fram, så plockar man bort. Äter man inte upp maten får man inget annat heller och får gå från bordet. Nappen behöver man inte på dagarna, bara när man ska sova.
Jag vet att för många låter jag som den elaka styvmamman, men jag tycker som så.. Jag är vuxen, Othilia ett barn. Hon ska följa mina/våra regler och bestämmelser. Det är sånt hon ska veta när hon är 2,5 år gammal. Jag har än idag aldrig riktigt upplevt henne som trotsig. Behöver oftast bara säga till 1 gång, så förstår hon vad hon får och inte får göra. Jag är helt enkelt för regler. En 2,5 åring ska inte kunna bestämma och styra hela mitt liv. Hon är barnet, jag är den vuxna. Skriker hon och lever om pga att hon inte får som hon vill, ja.. då får hon helt enkelt skrika tills hon blir nöjd. Och det brukar inte dröja länge tills hon kommer och säger förlåt och ger en kram. Då har hon insett att det inte funkar. Och idag vägrade hon äta upp maten, än fast hon satt och höll på i en timma. Slutade med att hon själv valde att gå på rummet och hoppa över glassen eller lördagsgodiset. Hon har än inte ätit nånting annat, förutom vällingen som hon alltid äter innan läggdags. Nu låter det ju som att jag svälter henne, men grejen är den att hon åt upp nästan allting och lämnade bara litegrann i botten på sin tallrik.
Mest troligt kommer många att rynka på näsan och tycker att man inte kan göra så mot/med en 2 åring. Vi funkar jätte bra ihop annars, men när hon väljer att inte lyssna på mig.. då får hon ta konsekvenserna också.

Kanske är fel av mig, men jag låter henne inte härja fritt.
Tänker inte låta henne bli bortskämd och van att få sin vilja igenom gällande allt.
Hon bor hos oss, med Thomas och med mig.. Jag har väl rätt att säga till vad som gäller i mitt hem?
Hur mycket bör jag som "extra förälder" lägga mig i uppfostran?



För övrigt dras jag med kopiösa sammandragningar idag. Sover skit dåligt på nätterna, hade ont i varenda led inatt. Höfterna kändes som att de pulserade, och revbenen fick ta en hel del stryk. Men det känns bättre under dagarna, tack gode gud. Men jag hade inte klagat över att få sova EN hel natt innan det är dags för vakna nätter :)
Natten till igår var också en sån natt då jag inte kunde sova.. Som vanligt ligger man ju och funderar en hel del. Och då slog tanken mig, vid den här tiden nästa månad så kanske vi har en till skrutt här :) Den känslan var mäktigare än mäktig. Kunde liksom inte förstå. Det är häftigt! Det är ju på slut klämmen nu, och jag tycker att det går fort. Drygt 4 veckor kvar till BF, men sen tror jag att jag kommer att få vänta till ungefär Lucia innan h*n behagar att komma ut. Och jag är fortfarande inte orolig över förlossningen, känner ingen som helst oro över den. Det jag är mest orolig för är att Thomas inte är hemma. Så Tomten, än en gång ber jag om en summa pengar på kontot så Thomas kan vara hemma hela december. Tänk om man ändå vore ekonomiskt oberoende, vore great!



Nej, nu har jag en "icke" trött tjej bredvid mig här som blivit väldigt tyst. Bäst jag tar henne till sängs innan hon slocknar här i soffan.. Hon var så duktig idag och somnade utan att jag satt bredvid henne vid sängen. Även en sån grej som jag tycker det är dags att lära henne. Hon är ju stora tjejen nu :)