Att inte be om hjälp

Jag vet inte om det är ett "syndrom" hos många människor, eller om det bara är så att vi är för stolta.. Men att det ska vara så svårt att erkänna för andra, och allra minst sig själv, att man faktiskt kan behöva hjälp ibland. Man skäms över att säga att man mår dåligt, att man har en riktigt jävla depp period i sitt liv. Andra kan inte få den depp perioden att försvinna men de kanske kan underlätta den, få en att tänka på annat än hur jävla pissigt allt är? Men INGEN kan hjälpa till om de inte får hjälpa till.. Att det ska vara så svårt att våga säga -"Jag mår förjävligt". Det är ingenting konstigt med att man har ups and downs. Det har vi allihopa, men några av oss har helt enkelt svårare att medge att vi faktiskt mår dåligt. Jag är en av dem. Jag vill inte gärna belasta folk med hur jag verkligen mår, jag vill och kan inte alltid tala om vad som är fel då jag själv inte vet. Ibland behöver jag vara för mig själv, kan inte vara social på beställning och kan inte alltid ägna all min tid till andra. Måste helt enkelt få gå åt sidan, stänga av ljudet på telefon och bara vara Lisa. Få fundera över sånt jag "förträngt", och försöka lösa det med mig själv. Det kanske låter hemskt? Är det egoistiskt?

Det jag vill komma fram till är iaf den, gör inte samma misstag som jag. Svälj stoltheten och våga erkänna att livet inte är en dans på rosor och strålande sol varje dag.
Just nu är det en sån period för mig, så jag ber om ursäkt i förväg om jag kläcker ur mig nåt olämpligt eller ogenomtänkt. Det är inte min mening isånafall. Det är bara lite mycket för mig just nu.
Blir bättre nu när vi går mot ljusare tider, det är jag övertygad om.

Ja alla har vi ups and downs. Jag hoppas verkligen att folk har förstående för att man inte alltid är glad å klämcheck när man möts på affärn eller dyl. Jag är en sån som är jag på dåligt humör så kan jag inte låssas att det är bra. Jag lovar att det kommer snart gå mot ljusare tider för dig, det tvivlar jag inte på du har sånt jävlarannamma i dig :)

Jag gör likadant, förut kunde jag faktiskt säga om jag inte mådde bra eller om något var jävligt jobbigt, men eftersom mina vänner tycker det är jobbigt att höra när jag mår dåligt eller tycker det är jobbigt när jag vill prata om jobbiga saker så har jag slutat säga nått.. Istället håller det på att äta upp mig inifrån och jag blir arg och ledsen och då får sambon ta det istället..



Och som Frida säger, Du är en jävligt stark tjej så du fixar denna svackan också :)